Karlar är onda varelser

Inatt som var så fick jag ett sånt där förbannat sms. Sms får jag iofs ganska ofta men det här var från K. Ett av mina X, som jag inte blir klok på. Jag borde ju ha lärt mig förstås vid det här laget, jag är nån han kan leka med när de passar honom, verkar han tro.

Iaf så var de ytterligare sms från honom där han önskar mig, grattis på morsdagen. Snällt, javisst, men jag är inte hans morsa. Jag har ju heller inte nåt barn med honom. Jag purka ur totalt och skrev ett sms tillbaka att jag inte var HANS fd. M, som han dessutom kallar mig för ideligen, alltså kallar mig för hennes namn. Det var några år sen K och jag var tillsammans så några X har han hunnit skaffa sig efter mig. Men detta arsel, M, såg ju till att han fick alkoholproblem, körde i fylla och skada sig allvarligt, mista körkortet, mista sitt välbetalda jobb.. + mycke mer.. Å så har han mage att kalla mig vid hennes namn när han ska försöka flörta in sig med mig igen??

Rikspucko nr. 1..!!

Massa sms skickas.. från mitt håll mer och mer hätskt. Till slut svarar jag inte. Det går då till att han ringer 3,05 på natten. Jag svarar inte. Han pratar in på mobilsvar. Han skickar sms på sms. Där bedyrar han att han är så dum (jajjemän) för nu förstår han att han sårat mitt hjärta (??) (redan??) han ber om förlåtelse (giv mig styrka) jag är de bästa som någonsin hänt honom (jo, jag tackar) vad ska han göra för att få min förlåtelse?? Ja men ska de va så svårt att förstå????????

SKÄRP TILL DIG, KLIPP DIG OCH SKAFFA ETT JOBB!!!!!!!!

Han kommer aldrig att få min förlåtelse. Jag har funnits där för honom, som vän, under hela den här förbannade historien med M. Jag har stöttat, skällt, gråtit med honom, fått han att skratta och må bra. Och så betalar han tillbaka genom att skaffa nya bruttor på löpande band och tror att jag ska finnas vid hans sida för evigt vad i helvete han än hittar på.

Droppen var strax före jul när han då låstes in igen på psyket för att han blandat dricka och antabus. Han ringde, tjatade, tiggde om att jag skulle komma in och hälsa på. Rätt stökigt var mitt eget liv just då så de tog sin lilla tid innan jag kommer mig för att hälsa på. De föll sig att ett möte jag åkt in till la stada för att ha, hastigt och lustigt blev inställt. Nu var chansen, jag ringer och säger att nu kommer jag upp, meddela personalen så de låser upp för mig. Sagt och gjort, jag kvistar iväg upp på psyk. Å den arme faaen säger, de första han gör (inget hej) att jag kommer för sent. Jag fattar nada. Jo, då hade hans kompis tillika fd. svåger, varit och hälsat på dagen före med sin tjej. Tjejen hade SIN kompis med, och hör och häpna, de hade blivit tillsammans, K och hon..?? FÖRSTA GÅNGEN DE SES?????

Ja men vad faaen sa jag, är du helt knäpp i huvudet?? Vad hade du trott att jag skulle bli då?? Din nästa igen?? Är det därför du tjatat hål i huvudet på mig i 1½ vecka?? Är du helt jävla sanslös????? Glöm din dröm.... Å jag stövlar ut.... Slut på den stöttningen...............

Tyst som i graven blir det

I 3 veckor.. Sen börjar bombardemanget igen.... sms, ringa, sms, mms, ringa..... Ja men helvete.... Jag är inte intresserad......... FATTA!!!!!

Tyst.....................

Tills för en månad sen. Han ringer när jag är på toppenhumör, är hos dotra m. fam. och mår bara gott. Jag min dumma faaen svarar glatt, Hej, de var längesen!!

Sen var helvetet igång.. igen.. Jag saknar dig, jag vill ha tillbaka dig, jag älskar dig än, kan vi inte börja om.. bluttan bluttan bläääääääääääääääää!!

Och vore det inte för att han är så infernaliskt jävla snäll (så han är dum) så hade jag bett han fara åt helvete för längesen. Men den förbannade karleländingen slår an en sträng hos mig varje jävla gång. Jag vet, skulle nog behöva möbleras om några snäpp i min skalle.....

HAN FÅR INTE GÖRA SÅ HÄR MED MIG.. INTE FLER GÅNGER!!!!!!

Vad har jag gjort för ont i livet för att vara fast vid denna spillra till karl??